Nu har jag varit hemma ett tag. I mellanåt känns det som att jag har varit hemma en dag, andra gånger som att jag knappt åkt. Det är alltid något speciellt att åka iväg. Man kommer hem med massor av nya erfarenheter, upplevelser och intryck och ska försöka göra något vettigt av det i den miljö man åkte ifrån ett par månader tidigare. Man blir alltid varnad för kulturchocken som kan komma när man åker iväg, Jag tycket att varje gång jag har åkt så kommer snarare chocken när jag kommer hem. 

 

Man kan aldrig veta vad man tar med sig hem i sin erfarenhetsryggsäck. Framförallt eftersom man inte vet vilka människor man möter. Vad ma däremot kan veta är att man kommer att skapa vänner för livet, nya kontakter och man kommer ha en massa intryck med sig hem. Jag tror det viktigaste man kan göra när man ska åka iväg är att inte ha några förväntningar. Far man förväntningar kan man bli besviken för det kan aldrig bli som man har tänkt sig. Jag menar detta på ett positivt sätt. Man måste vara öppen för vad man ska möta, embrace it. Man måste "go with the flow" och alla andra klyschiga uttryck jag kan komma på. Men det stämmer så bra. Man ska inte heller förvänta sig att det är som hemma. För det är det inte, det är så mycket mer för det är så annorlunda. Och man måste få klaga lite på det. Det hör liksom till. Det är en del i processen för att börja förstå, för att ifrågasätta deras system, men även vårt eget. Nytt är alltid skrämmande, men nytt ger en ny vinkel till vad man stöter på hemma. 

 

Man sitter alltid i slutet och utvärderar, både officiellt men även inofficiellt vänner i mellan. Det är först då man kan riktigt knyta ihop säcken, börja förstå och kanske tänka att det där gnället under tiden kanske var onödigt för vad vi gjorde fyllde ju en funktion ändå. Jag ska inte säga att jag har lärt mig massor av direkt information som kan komma i direkt nytta i min kommande roll som lärare. Jag har inte lärt mig något ämnesspecifikt som kemi, matematik eller musik. Jag kan väl inte riktigt än sätta fingret på vad det är exakt jag har lärt mig. Men jag vet att jag har vuxit i mig själv. jag har utvecklats i min lärarroll och jag har expanderat min erfarenhetsryggsäck för att ta med mig tillbaka hem. Jag hade nog kunnat skriva en massa om vad jag har lärt mig egentligen, prata om det i timmar och diskutera det. Men det är väl kanske mest för att jag är jag och att jag älskar att diskutera. Nu kommer egentligen det svåra jobbet och det är att översätta allt det där jag har lärt mig till praktik, att göra som jag lärt, att översätta det jag har lärt mig och få det att passa in tillsammans med allt jag har lärt mig tidigare.