Sitter just nu med den där fantastiska utvärderingen där man ska vända och vrida på allt man har lärt sig, skriva ner alla sina tankar och göra massor med jämförelser. Min favoritdel egentligen även om en är den absolut tyngsta att göra. Ett område jag kom över var det här med att ta med sig material hemifrån att använda i klassrummet som en del i ett tema. I "mitt" klassrum uppmanades föräldrar och barn att ta med sig material som kan relateras till de olika teman. Under min tid var det djur och sedan riddare och prinsessor. Under djurtemat kom det böcker, leksaksdjur och riktiga djur på besök i klassrummet. Vilka möjligheter! Tänk vilken inspirerande miljö om djur man kan skapa när varje lärandehörn kan inspireras av olika djur. Vi hade en bondgård som läraren tagit med sig från sina barn, det var kostymer, nya böcker, nya djur att inkludera i sina lekar. De riktiga djuren gav inspiration till att utforska vidare om djuren. Djurägarna kunde berätta fakta om djuren, hur de bodde hemma hos dem, vad de åt etc. 

 

Sen var där ju dem barnen som inte tog med sig något. Som inte hade någon riddar/prinsess kostym att ta på sig för att barnen som tagit med sig kostymer ville ha på sig dem själv. De barn som blev väldigt tysta när ytterliggare ett barn hade något spännande med sig till klassrummet och fick beröm och "vad spännande" "vad kul att du hade detta med dig" och de fick stå i centrum för en stund. Men det fick aldrig riktigt barnen som inte hade något med sig. Även om läraren aldrig sade något till dessa barnen om att de aldrig hade något med sig och de aldrig blev särbehandlade eller utpekade utan hon försökte lyfta dem i andra sammahang så blev det ändå en klyfta tydlig under samlingarna eller i leken. 

 

Jag blir kluven i dessa scenario för samtidigt som jag älskar idén på ett inspirerande klassrum, med tillfällen för "bridging" (ett begrepp vi har jobbat med för en inkluderande undervisning) etc. så kan jag liksom inte undgå att tänka på de barnen som aldrig har något med sig, antingen av socio ekonomiska skäl eller för att föräldrarna kanske inte är lika engagerade i barnens undervisning. I slutändan är det barnen som drabbas, oavsett vilket tankesätt man väljer. Antingen utnyttjar man inte alla resurser som finns, dvs. inkluderar föräldrarna och hemmet i undervisningen, eller så strävar man inte efter likställdhet oavsett bakgrund. 

Får dem se en kanariefågel i klassrummet lär de ju sig om en kanariefågel även fast de kanske aldrig kommer att äga en kanariefågel själv. Eller så blir de nedtryckta inombords åter igen för att de inte har något med sig, denna gången heller...