Nu har jag gjort min första praktikdag. Jag var måttligt nervös innan! Vi hade fått ett informationsmöte ett par dagar innan från vår lärare på högskolan som är ansvarig för praktiken och hon var inte den bästa på att få oss peppade inför praktiken. För vissa blev våra värsta farhågor sanna när det kommer till praktiken, för andra, som mig, så blev jag himla positivt överraskad. 

 

Jag har praktik i en katolsk förskoleklass. Barnen är 4 år gamla allihop och allt som allt är där 19 barn. De har ett stort rum att vistas i som är uppdelat i smårum, typ rum-i-rummet. Läraren är himla mysig, hon har fokus på barnens intresse, att följa dem och erbjuda dem många möjligheter att utforska och utvecklas utan att alla behöver göra allt. Tänk er själv att försöka balansera detta med en lärare på 19 barn! Hon skapar olika stationer de kan jobba på med olika saker och det finns ett visst antal "platser" per station så om en station är upptagen så får man gå och testa något annat. Får säga att idén för mig i en svensk förskola känns lite kaosig, jag ser framför mig alla barnen springa omkring och vilja göra allt, men som min handledare sade så handlar det ju såklart om vana. Barnen vet inget annat sätt och de är väldigt fokuserade på det dem gör. Detta ger också tillfälle för barnen att spendera så mycket eller lite tid som möjligt beroende på när de känner sig klara. Aktiviteterna måste såklart vara baserade på att barnen ska kunna klara av dem själva, från att hantera sakerna till att plocka fram material, plocka undan och städa. Därav är alla bord och hyllor låga så att barnen kommer åt. Läraren kan max vara på en station i taget och ofta har hon då planerat en aktivitet som är lite mer avancerad som hon kan hjälpa till på därav att de andra aktiviteterna är självgående. För att erbjuda barnen så mycket som möjligt kan läraren påverka vilka som gör vad genom att vid samlingen fråga vissa barn som kanske inte har testat en aktivitet om de skulle vilja göra det just idag, men det viktigaste är att de gör något och gärna stannar på den aktiviteten ett tag. 

 

Dag två hade vi pedagogisk studiedag med alla lärarna och det diskuterades hur man kan inkludera barn med speciella behov i undervisningen, något som blir aktuellt med deras kommande läroplan. En metod som presenterades var just dessa hörnor även högre upp i åldrarna där barnen kan hjälpas åt och man kan utmana dem på olika nivåer i samma ämne. Det bjuder även till att barnen hjälper varandra, om en station är upptagen så får man välja en annan man kanske inte skulle valt och kanske lär sig något nytt eller lär känna en ny kompis. Jag ser både för och nackdelar med det, men absolut är det en tanke värd att reflektera över som ett komplement i undervisningen, speciellt här där mycket undervisning är lärarledd. För att förtydliga detta, i katolska skolor följer man speciellt utvalda läroböcker. Med dessa läroböcker, eller snarare övningsböcker, kommer en plan där det står exakt varje vecka hur långt man ska har jobbat osv. Denna bok måste vara klar vid terminens slut. Åter igen, för och nackdelar med systemet, framförallt om man kanske vill ha en mer öppen undervisning som kan anpassas efter varje individ och framförallt för att kunna inkludera barn med speciella behov i klassrummet. Å andra sidan så ser jag det som positivt för barnen är förberedda, de som vill kan kolla igenom boken för att se vad som kommer, de har tydliga mål med undervisningen och de får en tydlig överblick över sina framsteg i varje ämne. 

 

Det var väl mina första intryck efter en halv dag tillsammans med barnen och ytterliggare en halv dag studiedag. Nu får vi se vad nästa vecka lovar eftersom det blir första hela veckan! Nu är det minsann långhelg även här och solen har lovat att lysa hela helgen!