Igår hade jag min första aktivitet. Här är aktiviteterna väldigt strukturerade och vi får försöka anpassa oss till när vi ska göra våra aktiviteter. Mycket på grund av vad barnen är vana vid och för att min handledare ska känna sig bekväm. Men jag tyckte ändå att det kändes bra under min aktivitet och jag hade kunnat göra likadant med barnen.

 

I klassen är där två pedagoger. De brukar dela upp barnen i två grupper. Tretton barn i varje grupp. Jag och min handledare hade innan samtalat om hur vi skulle lägga upp aktiviteten och hur jag som inte har samma språk ska kunna få barnen att fokusera på mig och mitt kroppsspråk. Vi kom fram till att man kunde använda sig av ett instrument, vilket blev en xylofon. Vi hade placerat två bänkar framför och på varsin sida av rutschkanan. Framför satt jag med min xylofon och framför mig stod lådan med föremålen som barnen skulle få använda sig av. De här föremålen hade jag samlat ihop från barnens klassrum, så det var saker som de var erfarna av. 

 

Jag satt och spelade när barnen kom i sitt led (går alltid i led när de ska någonstans) ut på gården. De satte sig ner och tittade på mig med nyfikna ögon. När jag slutade spela började några barn skrapa med fötterna i marken och gjorde olika ljud. Nu efteråt när jag reflekterar över det hade man ju kunnat bygga vidare på det, jag hade kunnat spela och det hade blivit lite musik. Men just då var man så fokuserad på det man skulle göra att det liksom försvann. Vi började med att jag på ett lite dramatiskt sätt öppnade lådan och tog fram det första föremålet. Varje föremål som jag tog fram fick barnen berätta vad det var. Ibland var det olika gissningar.

 

Jag fick först visa barnen vad de skulle göra. Jag tog upp en bil, då jag vet att det är något barnen känner till som rullar fort. De fick sedan gissa om den skulle rulla fort eller långsamt. De skrek ut "fort" (fast på katalan). Och de hade rätt! Jag tog sedan ett annat föremål, vilket var en liten fyrkantig och mjuk tärning. Här var det olika gissningar. Jag bara puttade lite på tärningen och då kasade den när en bit. Hade jag släppt den så hade den rullat och då hade det gått fortare. Barnen hade olika erfarenheter av tärningen och såg den utifrån olika perspektiv.  

 

De fick sedan två och två välja var sitt föremål. På tre skulle de släppa sina föremål på rutschkanan. Jag och barnen räknade ner tillsammans. Alla var delaktiga i varandras försök. Det blev att de flesta barnen valde samma föremål, vilket var en boll och en bil. Dem går ju fort! Men en kille, som har autism, gick emot detta och valde något helt annat. Efter det så valde de sista barnen något annat också. När där bara var ett barn kvar så fick min handledare göra det med honom. Jag sa till henne att välja det föremål som jag visste skulle stanna på rutschkanan, på grund av dess yta och material. Detta var något den gjorde. Barnen fick känna skillnad på det föremålets yta och mycket mer hal yta.

 

Vi delade sedan in i två grupper. Min handledare tog en grupp och gjorde något annat med dem. Jag stannade kvar med den andra gruppen och de fick nu själva leka samt utforska sakerna själv. Nu klättrade de upp högst upp på rutschkanan och släppte ner sakerna därifrån. Ett barn satt en mjuk kloss under sin sko, vilket gjorde att han åkte långsamt. Men det var inget jag kunde samtala med honom om, vilket är lite tråkigt. Men det är en bra början till nästa aktivitet som kommer bli att åka på olika material!

 

Efter aktiviteten fick barnen rita. Alla barnen ritade något föremål som de hade använt och rutschkanan.

 

Aktiviteten gick bra och alla barnen var aktiva hela tiden. De var nyfikna, intresserade och utforskande.

 

På måndag ska jag ha den andra halvklassen och göra samma aktivitet. Det ska bli roligt att se om aktiviteten utformas annorlunda med den andra barngruppen, vilket jag tror att den kommer att göra!  

 

Cheers,

Johanna