Torsdag idag och jag har genomfört andra delen av mitt friktionsprojekt. Vi började igår med att barnen fick leka med materialen som jag har planerat. Barnen är oftast i halvklass (alltså ca 13 barn) och första gruppen fick i princip ledtråden "tänk en ramp" och så fanns det material till att bygga egna ramper. Barnen satt i grupper och diskuterade vd de skulle göra, hur de kunde bygga och fick hjälp och inspiration av varandra. De hade mycket skoj med friktion och att prova olika saker ner för deras olika ramper. Grupp nummer två fick mycket striktare instruktioner vad som skulle vara ramper, hur de skulle göra etc. vilket ledde till att de lekte mycket mer individuellt och därmed också tröttnade mycket fortare då inspirationen verkade ta slut. 

 

Idag tog vi ut en halvklass där ute vid en rutschkana och jag byggde även upp lite andra ramper. Barnen delades in i par och släpptes fria att utforska med instruktionen att de skulle försöka ha en hypotes vad som skulle gå fortast. Detta blev kaosartat och efter ett tag föreslog jag att vi kanske istället skulle göra det hela gruppen tillsammans. Vi samlade barnen och två och två fick de komma fram till rampen och så diskuterade gruppen olika hypoteser sedan testade vi och sedan kom barnen med olika förslag till varför resultatet blev som det blev. De syftade mycket till form, material och vikt vilket var vad jag hade som målsättning för aktiviteten. Desto längre aktiviteten gick så började barnen komma med motiveringar till varför de trodde det skulle bli just det resultatet. Det var himla spännande att höra barnens hypoteser och sedan motiveringar till resultaten och vara med i processen när de utvecklade sina idéer.